> Vi går ut och brinner upp i natten <

Håkans samlade singlar snurrar under nålen i ren protest idag efter en livlig diskussion vid frukostbordet och jag rycks omedelbart tillbaka till popaganda när vi stod i folkhavet och såg upp på Håkan som låg nonchalant på scenen och gav oss mikrofonen under en av mina favoritlåtar.
Vi skrek med i texten och han log, varefter han satte sig upp och sa "Så jävla typiskt Stockholm" och jag var så fast, så jävla fast. I sommar ska jag ned till Göteborg och bo hos Alex igen, och se honom i slottsskogen där hans hjärta ligger och få mitt att klappa några extra slag i takt med musiken. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback