änglarna har åkt på pisk

Förlåt att jag inte hört av mig på ett tag, men det har vart mycket på gång.
Sovit ute på Värmdö, fått kyssar som smakar svagt av mint och cigaretter, köat i timtals iförd först en vit sjömanshatt, sen en blomsterkrans och ett stort leende.
Håkan var magisk.
Det krävs inte mycket för att se hur mycket han har utvecklats och ändrats som artist, från en ung man i sjömanskostym som sjunger om hur inget är magiskt, till en näst intill arg rock-Håkan med sina lockar och en skinnjacka över axlarna.
Det var så fint att stå och sjunga högt under Valborg, han låg på scenens kant med mikrofonen lojt utsträckt mot oss och bara log, skakade på huvudet när vi tog över texten, sa "så typiskt Stockholm". Men han verkade lycklig. Och det var jag med.
Trött gick jag hem i natten med en vissnande krans, konfetti i fickorna och en sång och Göteborg ringande i öronen.

Det perfekta sättet att ta steget över tröskeln mellan Sommar och Höst, och nu snurrar hans vinyl på min spelare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback