19.11.13 The Pianist

Igårkväll tyckte jag att det var dags att se om en av mina all-time favorit filmer; The Pianist. 
Senast jag såg den var nämligen på VHS medan jag och Eline satt och stickade. Vildare ungdomar går icke att finna. 
The Pianist är en dramatisering av en verklig händelse. Den handlar om den Polska, judiske pianisten Wladyslaw Szpilsman som levde ett bra liv i Warszawa. Han hade en älskade familj och hans musik spreds över den polska radion. Sen invarderade Tyskarna Polen och inget blev detsamma. 
Lagarna mot judar började långsamt krypa sig in i samhället, de blev isolerade i det allt minskande Warszawa gettot och transporterna till bland annat Treblinka lägret tog fart. 
Szpilsman drogs ur ledet till tågen av en tysk officer som var en gammal bekant och börjar därefter ett liv som gömd för att komma undan de tyska räderna, nazisterna som drar ut folk ur sina hem och säger åt dem att springa längst gatan bara för att få nöjet att skjuta dem i flykten. 
Först vill jag ge en enorm eloge till Adrien Brody som är en av de bästa skådespelarna jag någonsin sett. Han får allt rädd. Kroppspråket, som liknar en blandning av ett vilset och skrämt barn och en apatisk sömngångare. Blicken som ständigt är på sin vakt. Till och med tuggandet av kinderna som de utsatta ständigt gjorde under den här tiden, för att dra bort tankarna från den ständiga, dödande hungern. 
Musiken, som är det han brinner för, är inte tillåtet i det livet han nu måste anpassa sig där varje litet knyst kan få dig mördad. Därför spelar han utan ljud centimetrar över tangenterna om han kommer över ett piano, eller bara i luften ovanför sitt knä, som ett sätt att behålla förståndet. 
Sen en dag, när han gömmer sig på en vind i ett sönderbombat hus finner en nazist officer honom, frågar vem han är, vad han jobbar med och om han är jude. 
Szpilsman svarade att han var pianist, varpå officern ber honom att spela något på pianot på nedervåningen, vilket han gör. När han tillslut lägger händerna i knät, går officern. Han kommer upprepade gånger tillbaka med mat och nyheter om hur kriget framskrider, ger honom till och med sin rock mot kylan och räddar därmed honom.
Och här är symfonin, framförd av den verklige Wladyslaw Szpielsman - som räddade hans liv. 
En fantastisk film hur som helst, utan tvekan min topp tre, och tror också att detta är en av de få som faktiskt lyckats fånga hela känslan av förintelsen och kriget skulle jag nog gissa. 
Om ni inte redan har gjort det - Se den. 
 

Kommentarer
Postat av: Eline

Åh minns när jag visade dig den, du blev så berörd att jag var rädd att du skulle gå sönder. Så fin film.

2013-11-19 @ 06:48:26
URL: http://elinemunkvalls.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback