03.11.13 Åh gud det gör så ont, att nåt så nära kan va så långt bort

Om några minuter ska jag och Ira ta bussen till stationen då jag åker hem till Storstaden idag. Tack Ira för den här helgen, det har varit jättemysigt!

Då har jag alltså lyckats träffa två av mina brevvänner, och den ena saknar jag något så fruktansvärt nu. 
Det är så fint när man ligger och inte kan somna, och allting känns lite mer ihåligt än vanligt, man skriver att man känner sig ensam så får man ett sms från henne där det står "Du har mig. Du har alltid mig.", som säger att när det känns extra sorgligt om nätterna ska jag räkna upp de vackraste orden jag vet och låtsas att hon ligger bredvid mig och gör detsamma, som den där sensommarkvällen i Knivsta, när vi mumlade saker som "Siden." "Förgätmigej" och "Dansös" tills orden drev längre och längre isär och vi somnade med axlarna intill varandra. 
Man kan inte göra så mycket annat än att bli helt varm inombords och sen kunna somna så mycket lättare.
Imorgon kastas vi dock tillbaka in i verkligheten, vi som fortfarande går i skolan, och obarmhärtigt så har jag min längsta dag. Från tjugo över åtta till fem. 
Men nu ska jag börja räkna ned dagarna tills jag med flyg lämnar detta gråa land för att åka mot varmare breddgrader och fira jul, nyår och besöka ett nytt land. Längtar något så otroligt. 
Vad ska ni göra över jul och nyår? Har ni några planer? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback