om goda ostar, litterär kärlek och sommarens andra hagelskur

Gud så trött jag är. Efter två timmars sömn skulle jag imorse upp och så skulle vi fara iväg till Kolmården, vilket självklart var otroligt kul - men utmattande. Så mycket spring, så många intryck. 
Men det tänkte jag tala mer om när orken infinner sig.
När vi kom hem hur som helst så spatserade jag och Morfar genast in i Köket för att tillaga vår egenfiskade Jös enligt det bästa möjliga sättet - i foliepaket med massvis av dill. 
Vi tappade upp några glas vin till resten av familjen och satte oss ute på altanen för att äta, prata om jämnställdhet och barndomsminnen, hur de lekt på höskullarna och hjälpt till att tjärna smör, sedan när tallrikarna var tomma och foliet var ihopknycklat i en skål hördes ett av de finaste ljuden i världen;
Det dova, mullrandet av åska. Som ett skratt djupt nere i bröstkorgen, det skratt jag föreställer mig att Hans Hubermann (The book thief) besitter. ♥
Minuter senare satt vi ihopkurade i filtar med glasen påfyllda medan regnet var en ogenomtränglig vit dimma som fick sällskap av hagel, blixten slog ned inom radier av hundra meter och vi kunde inte annat än skratta då vi inte sett sånt här väder under sommaren på år. Men fantastiskt var det. 
Efter att regnet började avta förflyttade vi oss in till den inglasade kuvösen för att äta goda ostar, kex och oliver där vi sedan fortsätte att sjunga gamla nostalgiska visor. Jag talade passionerat om doften av böcker, både gamla och nya. Känslan av att gå längst hyllorna i ett bibliotek eller i en bokhandel och bara dra fingertopparna längst bokryggarna, smeka orden. 
Allt detta medan jag höll min älskade morfars varma hand. ♥
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback