om blandade känslor inför ett bleksjukt ansikte

Med illamående, magkramp och vad som känns som feber utan gradantalet har jag varit hemma för att ordna det sista med själva flytten.
Har planerat lite inför popaganda dagarna som jag längtar så hemskt till och packat ned hela min garderob.

När jag rensade ut min dator igår snubblade jag över några gamla bilder på mig från ett sent 2011 och slås hårt av en våg av blandade känslor när jag ser mitt egna ansikte, blekt, med ögon som ser så döda ut.
Jag hann aldrig vara ett benrangel. Den enda bilden jag har från min anorexia är en i vinterväder där jag lyckas se rätt lycklig ut trots att något döljer sig i blicken och ansiktet är magrare än någonsin efter en månad av kroniskt svältande och simmande utomlands.
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback