> "Perhaps there is no harm in finding magic among the trees" <

Här kommer då det oundvikliga i min blogg - bok prat. För några dagar sedan läste jag ut "The Snow Child" av Eowyn Ivey (Vem tror också att hennes föräldrar var stora Lord of the Ring fans?) som stått i min bokhylla ett bra tag men som jag av någon anledning skjutit upp att läsa. Men jag tog mig tillslut för det, och den var helt ljuvlig. Det är verkligen det bästa ordet att beskriva den med. 
Den handlar om ett gammalt par, Jack och Mabel som flyttat ut till en isolerad del av Alaska för att jobba med jordbruk och samtidigt försöka kämpa sig igenom den förgörande sorgen efter förlusten av sitt nyfödda barn - en sorg som var rätt gammal, men ändå lika färsk som någonsin. I den nordliga kylan glider paret bara längre och längre ifrån varandra, och i en kväll av varmare känslor går de tillsammans ut i snön och bygger en liten flicka. En snöflicka. De gör hennes ljusa hår av hö från ladan, klär henne med röda vantar och en halsduk, färgar hennes läppar med tranbärssaft. 
Dagen efter är snöskapelsen borta, tillsammans med vinterkläderna. Och ifrån snöhögen som innan var en liten tös, leder små fotspår ut i skogen. 
Efter inte så lång tid uppenbarar sig en liten figur för dem mellan trästammarna, med en räv som trogen följeslagare. Och på figurens små händer sitter ett par röda vantar, och runt dess tunna nacke är en halsduk som de båda känner igen. 
 

Allt som allt så var det en vansinnigt fin bok, baserad på den ryska barnhistorien "Snegurochka", som översätts till "The Snow Maiden". Den är fylld av kärlek, illusionen av magi och värmen som kan förekomma på en så kall plats. Blev helt go' inombords av att läsa den. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback